Andlighet – En verklighet att räkna med

Inledning

Andlighet kan kännas abstrakt, laddat eller till och med lite obekvämt att prata om ibland. Men Bibeln visar tydligt att den andliga verkligheten är högst påtaglig, både i Jesu liv och i våra egna liv. I den här texten reflekterar vi över vad Bibeln säger om den andliga världen, syndafallet och kampen mellan ljus och mörker – men också om den seger och frihet vi får leva i genom Jesus Kristus.

Vill du höra predikan i poddformat? Lyssna på Andlighet - En verklighet att räkna med i Höglidenkyrkan podcast.

Predikan

1 – Det är en verklighet

Det finns idag en viss laddning runt ämnet andlighet, i alla fall i Sverige. Som troende och kristna, Kristus-följare, ser vi i Jesu liv att det var något som påtagligt fanns med i hans vardag. Men idag tenderar vi att hamna i två olika diken när det gäller andlighet och den andliga verkligheten.

Grundhållningen har ofta varit att man inte ska fokusera för mycket på det onda – vilket i grunden är rätt, eftersom det vi fokuserar på växer. Men samtidigt riskerar andligheten då att bli väldigt abstrakt och diffus för oss.

C.S. Lewis uttryckte det så här:

”I fråga om demonerna kan människosläktet råka ut för två villfarelser, bägge lika stora fast av väldigt motsatt slag. Den ena är att inte tro på deras existens. Den andra är att tro på dem och hysa ett överdrivet och osunt intresse för dem. De själva är lika förtjusta över bägge dessa villfarelser och hälsar med samma tillfredsställelse en materialist och en person som är hemfallen åt religiös vidskepelse.”

Både Gamla och Nya testamentet tar starkt avstånd från alla slags ockulta handlingar, där människor vänder sig till andevärlden för att få kraft, kunskap eller inflytande (5 Mosebok 18:10–11, Efesierbrevet 5:11–12).

Vi har alltså två diken:

1. Förnekelse

2. Överandlighet

I Sverige är det ingen tvekan om att vår kultur lutar mer åt det första – förnekelse av det andliga. De flesta människor i vårt land tror förmodligen inte på en andlig verklighet, eller vill åtminstone inte befatta sig med den. Men som kyrka och kristna har vi ett ansvar. Med en sund och bibelförankrad balans ska vi leva i vetskap och medvetenhet om den andliga verkligheten.

Våra sinnen är primärt utrustade för att registrera den synliga och fysiska världen. För att förstå det osynliga får vi förlita oss på Bibeln, kompletterat med profetiskt tilltal, bön och tillbedjan.

Paulus skriver i Efesierbrevet 6:12–13:

”Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.”

Den andliga kampen pågår, oavsett om vi räknar med den eller inte. Priset för okunskap riskerar att bli högt. Men med vetskap och en sund balans kan vi använda Bibelns undervisning om trons rustning – och leva fullt ut i det kristna livet.

2 – Utgångsläget

Redan i tidernas begynnelse skedde ett uppror i den himmelska världen – ett myteri mot Gud (Uppenbarelseboken 12:7–9). Den onde Lucifer förlorade sin plats i himlen och kastades ner på jorden. Bibeln beskriver honom med namn som Djävulen, Satan, Draken och Ormen.

Jesaja 14:12–15 och Hesekiel 28:12–17 ger en bild av hans fall. Han var en högt uppsatt kerub, strålande i härlighet, men högmodet fördärvade honom. Tillsammans med andra änglar som gjorde uppror förlorade han sin ställning och blev förvisad till jorden (2 Petrusbrev 2:4, Judas brev vers 6).

Djävulen dyker sedan upp i Edens lustgård (1 Mosebok 3), där Adam och Eva levde i harmoni med Gud. Liksom Lucifer ville ta Guds plats lockades människan med samma lögn: ”Ni ska bli som Gud.” Resultatet blev syndafallet.

Gud hade skapat människan som sin avbild, tänkt att råda över skapelsen i hans ställe. Men genom synden försökte människan ta Guds plats – och förlorade härligheten (Romarbrevet 3:23).

Det finns dock en avgörande skillnad mellan demonernas fall och människans. För djävulen (Lucifer) och hans änglar finns ingen upprättelse (Matteusevangeliet 25:41, Uppenbarelseboken 20:10). Men för människan finns hopp genom Jesus Kristus.

Uppenbarelseboken 12:10–11 säger att djävulen är övervunnen genom Lammets blod och genom vårt vittnesbörds ord. När vi bekänner Jesus som Herre (Romarbrevet 10:9), blir vi upprättade till det vi var tänkta att vara från början: Guds barn, ställda i rätt förhållande till honom.

Paulus skriver i Romarbrevet 8:38–39 att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus. Striden i den himmelska världen är vunnen – och vi får leva ut den segern genom vår tro och bekännelse.

3 – Guds rike och spridandet av detta

Som församling och individer är vi kallade att utbreda Guds rike. Jesus säger i Markusevangeliet 1:15:

”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!”

Guds rike är platsen där Jesus regerar, där Guds vilja sker fullt ut. Genom våra ord, handlingar, böner, tillbedjan, tjänande och ansvarstagande får vi vara med och utbreda detta rike. Vi gör det genom att älska varandra och leva ut det dubbla kärleksbudet.

När vi gör det driver vi fienden på flykten. För den som tror och bekänner Jesus lever i segern som han redan har vunnit (Romarbrevet 8:37, 1 Johannes brev 3:8).

Syndafallet gjorde att människans lojalitet flyttades till den onde. Därför kallar Bibeln honom för ”denna världens furste” (Johannesevangeliet 12:31), ”den här världens gud” (2 Korintierbrevet 4:4) och säger att ”hela världen är i den ondes våld” (1 Johannes brev 5:19). Men genom Jesus är auktoriteten återtagen. Gud har satt sitt sigill i oss med sin Ande.

Genom tillbedjan, tacksägelse, bön, vittnesbördet, namnet Jesus, Bibeln, tjänande och kärlek får vi leva ut Guds herravälde här och nu.

Du är kallad att vara en port för Guds närvaro – där hans rike får ta plats genom dig.

Vill du höra predikan i poddformat? Lyssna på Andlighet - En verklighet att räkna med i Höglidenkyrkan podcast.