Församlingen – En kropp i funktion

En levande kropp, inte en organisation

Församlingen är inte vårt projekt – den är Jesu verk, född ur Hans hjärta, buren av Hans Ande och byggd på uppenbarelsen om vem Han är. Han sa: ”På denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den.” (Matteusevangeliet 16:18). Det betyder att kyrkan inte är en mänsklig idé, utan ett gudomligt initiativ. Den är byggd på uppenbarelsen om vem Jesus är – och när vi ser Honom, föds både vår identitet och vårt uppdrag.

Vi kan ha program, aktiviteter och välfungerande organisationer, men om vi saknar uppenbarelsen om Kristus, saknar vi liv. När vi däremot ser Jesus för den Han verkligen är, väcks något till liv i oss. Vi blir en kropp i funktion.

1. En kropp i funktion – utrustade för tjänst

Paulus beskriver i 1 Korintierbrevet 12 hur kroppen har många lemmar, men ändå är en. På samma sätt är vi alla delar av Kristi kropp. Varje lem har sin plats och sitt syfte. Ingen är överflödig, ingen är oviktig. Gud har satt dig i kroppen med en tanke och en uppgift.

Efesierbrevet 4:15–16 säger:

”Vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger.”

Kristus är huvudet – utan Honom förlorar vi både riktning och liv. Varje del har en funktion, och tillväxten kommer när varje del är i rörelse, i kärlek. Du är inte här av en slump. Gud har satt dig i denna församling, här och nu, som en del av Hans plan.

Gud kallar inte de utrustade – Han utrustar de Han kallar. Därför kan du tryggt säga ja till kallelsen, även om du inte känner dig tillräcklig. Församlingen växer när varje del är i funktion, när kärlek blir rörelse.

2. Ett folk med ett uppdrag

Församlingen är inte bara en samling individer – den är ett folk med ett gemensamt uppdrag. I 1 Petrus 2:9 står det:

”Ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar.”

Vi är kallade att tillsammans visa vem Jesus är. Vår gemenskap, våra liv och våra handlingar vittnar om evangeliet. Församlingen finns inte till för sig själv – den är en välsignelse för världen.

Det betyder att våra gudstjänster, våra möten och våra samtal inte bara handlar om att vi ska få något, utan att vi ska ge något – att förmedla Guds kärlek, hopp och ljus till andra.

3. En gemenskap av lärjungar som gör lärljungar

Församlingen är inte en klubb med medlemskort, utan en gemenskap av lärjungar som gör lärjungar. I Hebréerbrevet 10:24–25 står det:

”Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra sammankomster, utan uppmuntra varandra.”

När du går till kyrkan säger du: ”Gud är viktig för mig.”

Men du säger också: ”Människorna här är viktiga för mig – för de är viktiga för Gud.”

Lärjungaskap är aldrig en solokarriär. Vi behöver varandra. Ögat kan inte vara hand, och handen kan inte vara fot – men tillsammans bildar vi en helhet. Vår mångfald av gåvor är vår styrka. När vi tjänar tillsammans, byggs Kristi kropp upp.

4. En offensiv församling

Jesus sa att helvetets portar inte ska få makt över församlingen. Portar är något defensivt – vilket betyder att kyrkan är kallad att avancera.

Församlingen är inte kallad att överleva, utan att bryta fram. När vi som kropp är i funktion, fyllda av uppenbarelsen om vem Jesus är, då blir vi en levande organism som bär ljus, hopp och försoning till vår stad.

Mörkrets portar kan inte stå emot en sådan församling.

När församlingen fungerar

En församling i funktion är inte en byggnad, ett program eller en kalender full av aktiviteter. Det är ett folk som rör sig i takt med sitt huvud – Kristus.

Det är människor som inte längre lever för sig själva, utan för en större verklighet: Guds rike. Där varje människa inte bara är en besökare, utan en levande del av Kristi kropp – en fungerande del av helheten.

En sådan församling är inte upptagen med att försvara sin existens, utan

upptagen med att bryta ner helvetets portar. Den lever i rörelse framåt älskar gränslöst, tjänar osjälviskt, predikar Kristus med ord men ännu mer med liv.

Den är ett folk som lever i uppenbarelsen:

”Vi är inte en organisation – vi är Hans kropp.

Vi är inte en klubb – vi är Hans tempel.

Vi är inte en samling individer – vi är ett kungligt prästerskap kallat från mörkret till Hans underbara ljus.”

Så ser en kropp i funktion ut

En församling i funktion märks i vardagen.

Vi delar livet – inte bara på söndagar, utan hela veckan.

Vi bär varandras bördor och firar varandras segrar.

Vi pratar inte om varandra, utan med varandra.

Våra hem blir öppna platser för gemenskap.

Ingen lämnas ensam. Den som sörjer får gråta i någons famn, den som är trött får bäras, den som är sjuk får besök.

Ett hus byggs inte av en enda sten. Varje sten har sin plats, och när de fogas samman av murbruket blir det en stark byggnad.

Församlingen blir inte bara en plats man går till, utan en gemenskap man tillhör. En livsstil. Ett levande vittnesbörd om Guds kärlek.

Profetiskt ord: Det är tid för församlingen

Gud håller på att återupprätta sin församling i Sverige och i världen. Det är tid för Guds hus att resa sig – inte i egen kraft, utan i Andens kraft.

Hesekiel 37 talar om dalen av förtorkade ben som får liv igen. När profeten talade Guds ord kom Anden in i benen – och de reste sig upp, en mäktig skara.

Det är en bild av vad Gud vill göra i vår tid. Han kommer med sin ande och ger församlingen nytt liv. Där det har varit torrt, ska liv spira. Där hjärtan har blivit hårda, ska Gud ge hjärtan av kött. Där apati har rått, ska en ny längtan väckas.

I Haggai 1 säger Herren: ”Gå upp till bergen, hämta virke och bygg upp mitt hus, så ska jag glädja mig över det och visa min härlighet.” Gud kallar sitt folk att på nytt prioritera Hans hus. Han säger: ”Var frimodiga, för jag är med er. Min Ande är mitt ibland er.” (Haggai 2:4–5).

Och löftet lyder: ”Den kommande härligheten hos detta hus ska bli större än den förra, säger Herren Sebaot.” (Haggai 2:9)

Gud säger:

”Jag ska välsigna från denna dag. Jag gör min församling till en signetring – dyrbar, älskad, bärande mitt namn, min identitet och min auktoritet.”

Det är tid för församlingen. Tid för liv, för enhet, för rörelse.

Tid att resa sig i kraft, kärlek och helighet.

Församlingen är inte döende – den håller på att vakna.

Hon reser sig igen, fylld av Ande och sanning, för att visa världen vem Jesus är.

Lyssna på hela predikan

Denna predikan finns i sin helhet som podcast i Höglidenkyrkan Podcast >>