Helgelsens Väg - Att formas i elden

Att följa Jesus är inte alltid en rak väg. Ofta leder han oss in i processer som kan kännas både obekväma och smärtsamma – men som i själva verket är fyllda av kärlek och syftar till att vi ska formas till hans avbild.

Bibeln kallar detta för helgelse.

Helgelse handlar inte bara om att ”bli bättre” eller ”skärpa till sig”. Det handlar om något mycket djupare: att Gud arbetar i oss för att rena, förädla och göra oss lika Kristus. En av de mest gripande bilderna på detta finns i profeten Malaki, där det står att Herren sitter som en silversmed och renar sitt folk.

Men vad betyder det egentligen?

Berättelsen om pojken och silversmeden

En liten pojke satt en dag och läste i sin Bibel. När han kom till Malaki 3:3 stannade han upp vid orden:

”Han skall sitta som en silversmed och rena silvret.”

Vad betydde det att Gud var som en silversmed? Hur såg en silversmeds arbete ens ut? Ju mer han tänkte på det, desto mer växte hans nyfikenhet. Till slut bestämde han sig – han måste ta reda på det.

Så han ringde upp en silversmed i staden och frågade försiktigt:

”Kan jag få komma och titta när du arbetar? Jag vill bara lära mig lite mer om hur silver blir rent.”

Smeden gick med på det, och nästa dag steg pojken in i verkstaden. Han kände genast värmen från den öppna ugnen. Metallredskap blänkte i skenet från lågorna, och luften doftade både rökigt och skarpt.

Smeden tog en bit råsilver, svart av orenheter, och lade det på en tång. Med stadig hand höll han det mitt i elden. Lågorna slog högt, och pojken kände hettan mot sitt ansikte.

”Varför håller du silvret just där?” frågade han.

Smeden svarade: ”Det måste ligga precis i lågornas hetaste punkt. Bara där bränns slagg och orenheter bort.”

Pojken blev tyst. Han började tänka på sitt eget liv – hur det ibland kändes som om han stod mitt i lågorna. Kunde det vara så att Gud använde elden för att rena?

Efter en stund frågade han igen: ”Men måste du sitta här hela tiden och titta?”

”Ja,” svarade smeden utan att tveka. ”Om jag lämnar det en enda stund kan silvret förstöras. Jag måste vaka noga över det genom hela processen.”

Pojken nickade långsamt. Elden var stark, men smeden satt nära, vaksam och närvarande.

Till sist vågade pojken ställa den fråga som gnagde mest:

”Men hur vet du egentligen när silvret är färdigt?”

Smeden höjde blicken, log och svarade stilla:

”Det är enkelt. När jag ser min spegelbild i det.”

Och där, i smedjans hetta, gick sanningen upp för pojken. Guds helgelse är just detta: Han låter oss gå igenom eld, inte för att förgöra, utan för att Hans egen avbild ska speglas i oss. Han förädlar oss för vårt bästa.

Två eldar – två källor, två syften

Bibeln talar ofta om eld, men inte all eld har samma ursprung.

Guds eld – reningens och livets eld

Gud beskrivs som en förtärande eld (Hebr 12:29), men Hans eld är helig och livgivande. Den är som silversmedens eld – en eld som bränner bort slagg, men bevarar det äkta. Den leder oss närmare vårt ursprungliga syfte: att återspegla Guds avbild.

När Gud låter oss gå genom eld är det aldrig för att förstöra oss, utan för att forma oss. Hans syfte är helgelse, gemenskap och liv.

Fiendens eld – plågan och dödens eld

Samtidigt varnar Bibeln för en annan eld – den som förtär och fördärvar. Fienden vill kasta människor i elden (Matt 13:40–42) och har som mål att stjäla, slakta och döda (Johannesevangeliet 10:10). Denna eld ger inte liv, utan leder till separation från Gud.

Skillnaden – källan

Den avgörande skillnaden ligger i källan och syftet:

• Guds eld kommer från kärlek, för att rena och forma oss.

• Fiendens eld kommer från hat och uppror, för att bryta ner och förgöra.

När vi tappar skärpan – berättelsen om yxhuvudet

I 2 Kungaboken 6 berättas det om en profetlärjunge som tappade yxhuvudet i floden. Yxan var lånad, och mannen ropade i förtvivlan. Profeten Elisa kastade då i en träbit, och järnet flöt upp.

Detta är en bild av vår andliga skärpa. Ibland arbetar vi i egen kraft, tills vi plötsligt upptäcker att vi ”hugger i tomma luften”. Vi har tappat det som gav skärpa, fokus och kraft.

När detta sker leder Gud oss ofta tillbaka till den punkt där vi tappade bort oss – platsen där vi kompromissade, slutade lita på Honom eller gick i egen styrka. Precis som mannen pekade ut platsen för Elisa var yxhuvudet tappades, behöver vi erkänna våra felsteg. Då kan Gud återställa oss.

Elden som prövar oss

När vi som Guds folk går igenom eld behöver vi fråga: vilken eld är detta?

• Om Gud låter oss prövas är det alltid under Hans vaksamma ögon. Precis som de tre männen i Daniels bok mötte Jesus mitt i ugnen, är vi aldrig ensamma. Guds eld leder till vittnesbörd och liv.

• Om fienden angriper med sin eld, då får vi lita på att Gud har sista ordet. För den som förtröstar på Herren är det aldrig slutet.

Mose på berget – kallad in i härligheten

I 2 Mosebok 24 kallas Mose upp på Sinai. Molnet täcker berget i sex dagar innan Gud talar. På den sjunde dagen kallas Mose in i Guds härlighet, och han stannar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

Mose väntade i stillhet och avskildhet. Folket såg bara en förtärande eld på berget, men för Mose blev det en tid av helig gemenskap. Han tog emot lagen, förbundet och uppdraget att bygga tabernaklet. När han kom ner strålade hans ansikte av Guds härlighet.

👉 Helgelse är ofta en process av väntan. Gud formar oss inte på en dag. Men tiden i Hans närvaro förvandlar oss.

Bilden av slangbellan – när Gud drar oss tillbaka

Ibland känns helgelsens väg som en slangbella. Vi upplever att Gud drar oss bakåt, som om vi förlorar fart eller går i fel riktning. Men i själva verket förbereder Han oss.

Ju längre Han drar tillbaka, desto större kraft när Han sänder oss framåt. Det som ser ut som tillbakagång kan vara förberedelsen för Guds genombrott i ditt liv.

Förtröstan – den slutliga punkten

Helgelsens syfte är inte bara rening från synd, utan att vi ska lära oss förtrösta helt på Gud.

Ordspråksboken 3:5 säger: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och förlita dig inte på ditt förstånd.”

När Gud renar oss vill Han leda oss till total tillit till Honom – bort från att lita på vår egen styrka, våra resurser eller vår visdom. Han vill se sin avbild i oss, som silversmeden ser sin spegelbild i silvret.

Mose och täckelset

När Mose kom ner från berget strålade hans ansikte så starkt att folket inte kunde se på honom. Han satte därför ett täckelse för sitt ansikte. Paulus skriver i 2 Korinthierbrevet 3 att detta täckelse symboliserade förhärdelsen under gamla förbundet. Men i Kristus tas täckelset bort.

”Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3:18)

👉 Helgelsen är därför en process där allt som skymmer Jesus tas bort, tills Hans avbild syns i oss – och det sker genom Anden, inte i egen kraft.

Avslutning – Gud renar och helgar idag

Gud är silversmeden som vakar över processen. Han sitter inte långt borta, utan nära. Hans mål är att se sin spegelbild i oss.

• Elden vi möter kan kännas smärtsam, men den är en kärlekens eld.

• Väntan kan vara prövande, men den för oss djupare in i Hans närvaro.

• Tillbakagången kan kännas förvirrande, men den är ofta förberedelsen för genombrott.

Helgelsens väg är att formas till Guds avbild, så att världen ser Kristus i våra liv. När människor möter oss – ska de möta Jesus. När vi står i stormen – ska vårt hjärta vila i Herren. När Gud ser på oss – ska Han se sin egen spegelbild.

Denna predikan finns också som podcast. Lyssna i Höglidenkyrkan Podcast >>