Kärlekens väg: Varför förlåtelse öppnar dörren till sann kärlek

Marcus Ceder
för 4 dagar sedan
5 min läsning

Inledning - Utan kärlek är jag ingenting

Denna predikan är nära sammankopplad till predikan Rotad och grundad i Guds kärlek. Läs det inlägget här >

✨ Vill du hellre lyssna? Denna predikan finns också som avsnitt i vår podcast.

Kärlekens väg

I Första Korintierbrevet kapitel 12 undervisar Paulus om de andliga nådegåvorna. Han talar om profetians gåva, om gåvan att skilja mellan andar, om trons gåva och många fler. Gåvor som Gud ger för att bygga upp sin församling.

Det finns många seminarier, tester och böcker som hjälper oss att upptäcka våra gåvor. Vi människor är ofta nyfikna på att hitta vår plats och vår funktion. Men mitt i all denna undervisning om gåvor, i slutet av kapitel 12, kommer Paulus med en överraskning. Han säger:

“Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra.” (1 Korintierbrevet 12:31)

Den vägen är kärlekens väg. Paulus vill visa oss att även om nådegåvorna är viktiga och goda, finns det något som är ännu större, ännu mer avgörande. Kärleken.

Han fortsätter i Första Korintierbrevet kapitel 13:

“Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting.” (1 Korintierbrevet 13:1–3)

Här är Paulus väldigt tydlig: utan kärlek blir allt annat meningslöst. Nådegåvor är ingenting utan kärlek. Kunskap är ingenting utan kärlek. Till och med offervilja är ingenting utan kärlek.

Men hur kommer vi då in i den här kärleken? Paulus visar oss vägen – genom förlåtelse.

1. Förlåtelse öppnar dörren till kärleken

I Efesierbrevet kapitel 4:31 – 5:2 skriver Paulus:

“Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er. Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.”

Förlåtelsen är alltså grunden som öppnar upp för kärlekens liv. Och vi ser det tydligast i Jesus själv. När han hängde på korset, slagen, förödmjukad och förrådd, bad han denna bön:

“Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” (Lukas 23:33–34)

Tänk på denna scen. Jesus, fastspikad på korset, ser ner på dem som har hånat honom, misshandlat honom och nu dödar honom. Ändå talar han ord om förlåtelse. Han predikar inte bara om förlåtelse – han lever det, ända in i döden.

Här ser vi den djupaste essensen av kärleken. Förlåtelse är inte att förneka smärtan eller ursäkta det onda som skett. Det handlar om att släppa bördan av hat och bitterhet. Jesus bar allt det onda – och han bröt dess makt genom att uttala förlåtelse.

Lärdomen är tydlig: vi kan inte älska om vi inte förlåter. Förlåtelse är vägen in i kärleken.

2. Hur kan vi förlåta det som känns oförlåtligt?

Vi vet alla att förlåtelse kan vara svårt. När någon sårat oss djupt, när vi burit på smärtan länge, kan det kännas omöjligt att förlåta. Men förlåtelse betyder inte att vi ursäktar det som hänt. Det betyder inte att vi säger: “Det var inte så farligt.” Nej, förlåtelse betyder att vi överlämnar domen till Gud och släpper hatets makt över våra liv.

Paulus skriver:

“Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.” (Romarbrevet 12:19)

Förlåtelse är alltså inte en svaghet. Det är en styrka. Det är att lita på att Gud är rättvis och att han kommer att döma rättvist.

Steg för att förlåta kan vara:

Erkänn smärtan inför Gud.
Se att förlåtelsen är en gåva också till dig själv – den befriar dig.
Be Gud om styrka.
Lämna domen till Gud.

3. Förlåtelse får kärleken att blomstra

I Ordspråksboken 17:9 står det:

“Den som täcker en överträdelse söker kärlek, men den som upprepar en sak skiljer vänner åt.”

Oförlåtelse skapar bitterhet och distans. Den river ner relationer. Men förlåtelse bygger upp. Den skapar rum för Guds kärlek att blomstra i våra hjärtan och i våra relationer.

När vi väljer att förlåta öppnas vägen för kärleken. Och där det finns kärlek, där finns också enhet, glädje och förtroende.

4. Gud har förlåtit oss – därför kan vi förlåta andra

Daniel 9:9 säger:

“Hos Herren vår Gud finns barmhärtighet och förlåtelse, trots att vi har varit upproriska mot honom.”

Gud har förlåtit oss först. Det är därför vi kan förlåta andra. Förlåtelse handlar inte om huruvida någon förtjänar det eller inte. Det handlar om att vi själva har fått ta emot förlåtelse. Jesus satte oss fria genom att förlåta oss – därför kan vi leva i samma frihet och förlåta andra. Tänk lite på den tanken, den är intressant; kan vi i vår tur vara en del i att andra människor blir fria genom att uttala förlåtelse över dem?

5. Kärlekens roll i de andliga gåvorna

I Första Korintierbrevet kapitel 12–14 undervisar Paulus om nådegåvorna. De är viktiga och nödvändiga för församlingens liv. Men mitt i denna undervisning lägger han in kapitel 13, som en påminnelse: gåvorna har bara sitt rätta värde när de används i kärlek.

Han skriver:

“Men profetiorna ska upphöra, tungomålen ska tystna och kunskapen ska försvinna.” (1 Korintierbrevet 13:8)

Det betyder att nådegåvorna är tillfälliga. De är för denna tid, för att bygga upp församlingen. Men kärleken är evig.

Det är därför kärleken är det största av allt.

Slutsats – Att välja kärlekens väg

Paulus sammanfattar:

“Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken.” (1 Korintierbrevet 13:13)

Allt börjar med förlåtelse. När vi förlåter öppnas våra hjärtan för kärleken. När kärleken får flöda kan vi använda Guds gåvor på rätt sätt. När vi lever i kärlek visar vi den högsta andliga mognaden.

Så frågan till oss blir:

Finns det någon vi behöver förlåta idag?
Finns det stenar av bitterhet vi behöver lägga ner?
Hur kan vi välja att visa kärlek just idag?

Låt oss be Gud om hjärtan som speglar Jesu hjärta. Ett hjärta som fritt förlåter, som älskar utan gräns, som vågar släppa taget och som ser människor genom nådens och barmhärtighetens ögon.

Låt oss gå kärlekens väg.

Sammanfattning av predikan

1️⃣ Utan kärlek är vi ingenting (1 Korintierbrevet 13:1–3).

2️⃣ Förlåtelse öppnar dörren till kärleken (Efesierbrevet 4:29–5:2).

3️⃣ Vi kan förlåta även det svåraste, för Jesus själv visade vägen (Lukas 23:34).

4️⃣ Förlåtelse får kärleken att blomstra och bygger relationer (Ordspråksboken 17:9).

5️⃣ Gud har förlåtit oss – därför kan vi förlåta andra (Daniel 9:9).

6️⃣ Kärleken är den största gåvan och evig (1 Korintierbrevet 13:8).

7️⃣ Att leva i förlåtelse och kärlek varje dag är tecknet på andlig mognad (1 Korintierbrevet 13:13).